Lars Hylander 2009-12-06

Bevare mig väl för fler djurskyddsinspektörer! Återigen försöker partsintressen angripa ett problem i fel ände. För att säkra arbetsmarknaden för samhällets tärande sektor vill man öka antalet djurskyddsinspektörer. Effekten blir inte bättre djurskydd utan den motsatta eftersom djurägarna tvingas till ändå större enheter med mindre tid att ägna per djur om man alls ska kunna fortsätta. Vi har haft ett par ungdjur tjudrade i trädgården, men detta gick inte för sig enligt djurskyddsinspektören. Först hotade hon med omedelbart omhändertagande av djuren och sa att det var djurägarens ansvar att kunna lagen. Det visade sig att hon hade fel i att djurskyddslagen förbjuder tjudring. Trots det vidhöll hon att vi ska betala nästan en tusenlapp för hennes besök hos oss som föranleddes av en hundägares rapportering. Hundägaren hade inte sagt något till oss trots att hon dagligen passerar oss. Alternativet med nuvarande system blir att flytta djurhållningen utomlands och så står vi i Sverige med världens "bästa" djurskyddslagstiftning men inga djur att skydda. Se istället till att djurproducenterna erhåller en rimlig ersättning för sitt arbete så de kan ägna tid åt djuren istället för att hantera byråkratin som nu blivit orimlig. Djurägaren är den som har störst intresse av att skydda sina djur. Att låta djurskyddslagen fungera som medel för angiveriverksamhet är sanslöst. Alla har vi läst om hur djurrättsaktivister illegalt tagit sig in i djurstallar. Jag försvarar absolut inte missförhållanden för djuren som kan ha förekommit men förvånar mig att ingen vågar ifrågasätta djurrättsaktivisternas agerande. Deras primära mål i fallen är att ingen ska äta julskinka, inte att djuren ska ha det bra. I det senare fallet vore det mycket effektivare att de anmälde sig som frivilligarbetare för att sitta jour i stallarna och övervaka t ex grisningar. Jag har själv övervakat otaliga grisningar och omedelbart avlägsnat dödfödda eller döende smågrisar. Detta kan inte genomföras om svensk arbetslön ska betalas till övervakande personal. Resultatet blir att döda grisar får ligga till nästa utfodringstillfälle. Djurrättsaktivisterna jag har kontakt med sätter djurens rätt högre än människors rätt. Det får de göra för mig, men samhället i stort måste se till att värna sina svaga medlemmar bättre än som sker i nuläget. Tänk om samma engagemang kunde skapas för uteliggare och missbrukare som för våra husdjur.