Eva Eriksmarck 2011-12-20

Statskontorets hade uppdraget att utvärdera om djurskyddskontrollen i landet har blivit mer effektiv och likvärdig efter omorganisationen och detta omfattar även antalet kontroller. Anledningen till rådslaget var att det ur inspektörernas perspektiv finns exempel på att den nuvarande kontrollen har brister såsom resursbrist (bl a med anledning av färre åa, ökad administrativ börda och restid) vilket på många länsstyrelser leder till hård prioritering av inkommande ärenden och ett otillräckligt antal planerade kontroller. Det bästa måttet vi har för att mäta "hur djuren mår" är antalet förelägganden, omhändertaganden, förbud och åtalsanmälningar. Detta mått har drastiskt ökat sedan omorganisationen vilket kan tolkas som ett resultat av att den planerade och förebyggande kontrollen inte fungerar som tidigare, att anmälningsärenden därmed blir fler och även att prioriteringen av dessa ärenden blivit hårdare. Djurskyddsinspektörens bedömning ska dokumenteras väl med foto och i förekommande fall utlåtande från sakkunnig (ex veterinär). Av det rättssystem vi har följer att länsstyrelsens beslut kan överklagas till förvaltningsrätten vidare till kammarrätten och slutligen till högsta förvaltningsdomstolen. Den kritik mot djurskyddskontrollen som framkommer i boken "Djurskyddslag för vem?" av Michanek, Thelin och Borglid är starkt vinklad ur djurägarens perspektiv och ger inget utrymme för ett bemötande från de inblandade inspektörerna/veterinärerna. Sådan kritik blir enligt min mening ej konstruktiv att bemöta. Mvh Eva Eriksmarck Djurskyddshandläggare Länsstyrelsen i Västmanlands län