LA 2012-11-29

Trakasserier- vardagsmat. Har varit på flera arbetsplatser som har varit både kvinno och mans dominerade. Trakasserier har förekommit på flera ställen men varierar beroende på könsdominans. Ibland har det gått att få ordning på men man stämplas som problematisk då det är svårt att få nån som lyssnar för ibland är det väldigt utstuderat det som sägs och görs. Men man blir känsligare om man varit med om flera händelser. Försöker nu konfrontera personen direkt om jag känner mig taskigt behandlad. Just nu är det problem på jobbet då jag sagt ifrån för några utnyttjar kollegerna i gruppen till att göra mer arbete för att en del inte vill eller har ont. Trött på att utföra andras sysslor för att de ska sitta och leka med mobiltelefoner eller sova! Är man inte arbetsför kan man stanna hemma och vara sjukskriven och inte tro att andra ska täcka upp år ut och år in. Eftersom jag råkade (eller vågade) vara kritisk så är jag inte heller platschefens favorit. Svag ledning har gjort att problemen fått fäste. Vart man ska vända sig har inte varit tydligt och som behovare kanske inte alltid så kul att vara obekväm. Kan bara konstatera:Vuxna människor är inte alltid så vuxna!