Inte bara Bob Dylan har varit en tyst Nobelpristagare. Också fysikpristagaren Albert Einstein höll sig borta när tillkännagivandet om hans Nobelpris blivit känt i november 1922.
Publicerad:
Det är professorn i fysik Anders Bárány som berättar historien om sin favoritfysiker och tystnaden. Men det är kanske inte helt rättvist att jämföra. Kommunikationerna var lite annorlunda då.
Albert Einstein var på väg till Japan för en lång föreläsningsturné. Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, Christopher Aurivillius, telegraferade därför den 10 november till Shanghai, dit Einsteins båt anlände den 14 november. Men när telegrammet levererades brydde sig Einstein inte om att svara, eller att över huvud taget nämna Nobelpriset i den detaljerade resedagbok han förde under resan. Först den 17 december nämner Albert Einstein att han blivit tilldelad priset, och då i ett brev till sina söner.
Om dåtiden var lika konsternerad inför Einsteins tystnad som vi har varit kring Bob Dylans vet jag inte. Kanske inte. Numera är det förväntat att man ska reagera och kommunicera omedelbart. Och när någon är tyst vill man veta varför. Vi vill alltid omedelbart stilla vår nyfikenhet.
Kan det alls finnas någon poäng med att hålla någon på halster, att vara tyst. Att inte ge efter.
Dylans och Einsteins provocerande tystnad sätter fingret på något intressant i vår tid. Är det kanske till och med långsiktigt mer stimulerande för nyfikenheten att inte alltid få omedelbar tillfredsställelse.
Ett av årets nyord är filterbubbla. Det betyder att det du ser på nätet, genom Facebook, Twitter, Instagram och Google, styrs av algoritmer. Dessa regler ser till att du möter det du redan gillar. Du lever i en bubbla. Lite förenklat kan man säga att filterbubblan är sociala mediers motsvarighet till åsiktskorridor.
I filterbubblan är det inget som utmanar eller provocerar, annat än på ett sätt som du redan känner till. Du kan möjligen stilla din nyfikenhet, men knappast stimulera den.
I en intervju bara några månader före sin död resonerade Albert Einstein om hur det går till när vi skaffar oss ny kunskap om världen. Historien återberättas i en artikel i senaste numret av Forskning & Framsteg.
Med intellektet kan vi bygga vidare på det vi redan vet och det vi kan bevisa – men bara till en viss gräns, förklarade Einstein. För att komma ännu längre krävs att vi också vågar släppa taget om det vi känner till och låter tanken ta ett språng. Det krävs fantasi. Einstein vände sig till reporterns son, en ung student vid Harvard som följt med till intervjun, och sa: ”Det viktiga är att aldrig sluta fråga. Nyfikenheten har sitt eget existensberättigande.”
Patrik Hadenius, chefredaktör för tidningen Forskning & Framsteg
