Bondpojken som blev Nobelpristagare

– För mig som bondpojke från Turkiet är det en ära att föreläsa på Stockholms universitet. Mina föräldrar var analfabeter, vilket gjorde att skolgång var av extra vikt för dem.

Han påpekar att forskning inte görs i ett vakuum, utan bygger på samverkan med andra forskare och kunskap som andra har tagit fram. Aziz Sancar fick ju också kemipriset tillsammans med de två forskarna Tomas Lindahl och Paul Modrich. Alla deras upptäckter kretsar kring DNA-reparation.

– Det är ingen tillfällighet att jag delar priset med en svensk. Svensk forskning ligger verkligen i framkant.

Luciatåg väckte minnen

Eventet började med ett luciatåg, vilket Aziz Sancar uppskattade mycket, men att han tyvärr också blev ledsen för att det påminner honom om liknande traditioner inom islam och i hans del av världen:

– Jag tänker på vad som nu pågår i Syrien. Det är en tragedi som krossar mitt hjärta. Jag har haft många åsikter om sociala frågor hela livet, men det är först nu som folk lyssnar på vad jag säger.

Han tycker att Sverige som har tagit emot många flyktingar ska vara stolta över vad de har gjort, det ger en forskare som han själv möjligheten att göra folkets röst hörd.

Vikten av mångfald

Aziz Sancar menar att forskning handlar om att hitta de bästa forskarna, oberoende av nationalitet, till sin forskargrupp.

– I mitt team, kämpar vi alla med att tillsammans lösa problem för mänsklighetens bästa, istället för att kämpa emot varandra. Människor i allmänhet och världens länder kan dra lärdom av det förhållningssättet.

Aziz Sancars forskningsgrupp var först med att kartlägga reparation av skadat DNA som bland annat uppstår vid cancer. Han säger entusiastiskt:

– Säg mig vilken gen du är intresserad av, så kan vi berätta hur det repareras i människan. Denna upptäckt gör mig mycket lycklig.

Text: Amanda Gonzales