Gräsrotsrörelsen Freifunk monterar upp teknisk utrustning på hustak för att erbjuda medborgarna trådlösa nätverk och fritt internet. Vi följde med till svindlande höjder i Berlin.
Publicerad:
Uppdaterad:
Efter att ha tänt en cigarett och rättat till den gula skyddshjälmen börjar Sven-Ola Tücke klättra upp för en 30 meter hög brandstege av det skrangligare slaget. Långt där nere under honom avtecknar sig takåsarna i stadsdelen Kreuzberg.
Väl på plats i Emmauskyrkans torn öppnar han sin verktygslåda. I tornrummets åtta fönstergluggar sitter routrar med parabolliknande antenner riktade mot stadens alla väderstreck. Med rynkad panna börjar Sven-Ola Tücke undersöka kablar med en spänningsmätare för att ta reda på varför internetanslutningen i kvarteren strular.
Nördvarning
– Vårt system kräver en relativt hög nörddensitet. Det behövs en teknikkunnig supportperson per kvadratkilometer, säger han.
Sven-Ola Tücke, som till vardags arbetar som programmerare, har varit med i Freifunk sedan rörelsen bildades 2002. Initiativet startade som en reaktion på att det vid millennieskiftet fanns en mängd ”vita fläckar” på Berlinkartan dit Deutsche Telekom och andra bolag inte kunde leverera bredbandsuppkoppling.
Initiativet låg helt rätt i tiden. Frekvensbandet ISM hade precis blivit fritt och priset för den tekniska utrustningen, som krävdes för att skapa ett trådlöst nätverk i staden, började sjunka.
800 routrar
Sedan starten har Freifunk Berlin monterat upp drygt 800 routrar på hustak vilket gör det möjligt för en stor del av stadens invånare att koppla upp sig gratis mot internet med hjälp av wifi. Freifunkrörelsen har spridit sig över Tyskland. Idag finns det lokala avdelningar i ett 260-tal städer och orter, berättar rörelsens grundare Elektra Wagenrad och Jürgen Neumann som vi senare träffar på Freifunks högkvarter c-base.
– Vi har även exporterat den här tekniken till Indien, Indonesien och länder i Afrika. Vi har skapat något för allmänhetens bästa som nu används över hela världen. Det ger mig en bra känsla, säger Elektra Wagenrad.
Så funkar det
Men hur fungerar tekniken i praktiken? Lite förenklat kan man säga att medborgare som sympatiserar med Freifunk upplåter sina privata trådlösa nätverk till rörelsen. Genom ett avancerat program, som utvecklats av Freifunk-entusiaster, samt uppmonterade routrar på hustak runt om i Berlin kopplas alla dessa nätverk ihop till ett lokalt nätverk.
För att göra internettillgängligheten mer robust har Freifunk på sistone även fått sponsring av ett par mindre internetleverantörer som bistår med gratis uppkoppling vid vissa routrar. För att få så bra räckvidd som möjligt har Freifunk satt upp routrar i en grundinfrastruktur, eller ryggrad, som löper genom hela Berlin.
Kyrktorn och vattentorn
Den tekniska utrustningens placering – hustak, kyrktorn och vattentorn – har strategiskt valts ut för bästa räckvidd. En av fördelarna med den så kallade mesh-teknologin som Freifunk använder är att mjukvaran kan förses med en algoritm som gör att trafiken leds om automatiskt om någon enskild router skulle gå sönder.
– Eftersom strukturen är decentraliserad finns det ingen enskild centralpunkt som kan få hela systemet att haverera, säger Jürgen Neumann.
Gratis surf
Freifunk ser alltså till så att folk kan surfa gratis på internet genom att privatpersoner delar med sig av sina trådlösa nätverk. Varken Neumann eller Wagenrad har några moraliska betänkligheter kring detta:
– Vi har inte fått några negativa reaktioner från de stora internetleverantörerna. För varje gratis uppkoppling finns det ju någon som har betalat, säger Jürgen Neumann.
Men det är uppenbart att Freifunk har påverkat de kommersiella aktörerna. För en tid sedan sökte och fick telekommunikationsjätten Kabel Deutschland 300 000 euro från den regionala myndigheten Medienanstalt Berlin-Brandenburg – som bland annat ansvarar för fördelningen av radiofrekvenser – för att sätta upp 100 routrar i Berlin.
Dygnet runt
I närheten av dessa kan Berlins invånare surfa gratis i 30 minuter per dag utan att teckna abonnemang. Från samma myndighet fick Freifunk Berlin 30 000 euro. För pengarna satte rörelsen upp 300 routrar.
– Till skillnad från Kabel Deutschland erbjuder vi fritt internet 24 timmar om dygnet, alla dagar på året, säger Jürgen Neumann och ler.
Freifunks verksamhet bygger på ideellt arbete. Efter Edwards Snowdens avslöjande om NSA:s massövervakning har många ungdomar och studenter anslutit till rörelsen.
Datastudent
På köpcentret Neukölln Arcadens tak träffar vi Freifunk-volontärerna Christina Amhof, som studerar datavetenskap på universitetet, och frilansjournalisten Boris Niehaus. Vi klättrar upp för en stege och kommer till takets högsta punkt där de kraftfulla Freifunk-routrarna sitter monterade på metallställningar.
– Intresset för Freifunk har ökat i takt med att fler blivit medvetna om frågor som rör datasäkerhet, lagstiftning och informationsöverföring, säger Christina Amhof.
På håll syns Emmauskyrkans torn där Sven-Ola Tücke fortfarande kämpar med det mystiska kabelfelet. Plötsligt går det upp för honom vad det är som spökar. Han saknar rätt verktyg men lagar felet temporärt genom att klippa av änden på en sladd och sätta dit en ny.
– Så där ja! Nu borde det fungera i några veckor i alla fall, säger han.
Text: Johan Joelsson och Jonatan Jacobson