Robot som tänker och känner

Att humanoiden vill lägga vantarna på den röda plastbollen råder det inga tvivel om. Munnen är tillsnörpt, armrörelserna rappa, på gränsen till hetsiga. Men dess skapare –robotikprofessorn Giorgio Metta – är snabbare. Lekfullt förflyttar han bollen mellan sina händer precis utom räckhåll för roboten. Efter någon minut låter han Icub greppa bollen. I samma ögonblick som robotens metalliska fingrar vidrör den plastiga ytan spricker Icub upp i ett artificiellt leende.

Utforskar sin omvärld

Vi befinner oss i ett laboratorium på Istituto Italiano di Tecnologia, IIT, i Genua. På ett helt våningsplan huserar IIT:s särskilda Icub-avdelning med 45 anställda. Icub är namnet på den humanoid – en människoliknande servicerobot för nytta eller nöje – som en månghövdad forskarstab arbetat med i tolv år.

Till skillnad från många andra humanoider är Icub inte förprogrammerad att utföra specifika handlingar. Istället erövrar roboten nya färdigheter genom interaktion, samtal och träning med människor. På samma sätt som ett barn utforskar sin omvärld samlar Icub på sig erfarenheter i form av data. Teknologin är avancerad. Men lite förenklat kan man säga att korrekta ord och handlingar sparas i Icubs digitala minne.

Verbal och dansant

Och eftersom roboten och dess mjukvara ständigt är igång finns det inga hinder för det livslånga lärandet. För varje dag blir roboten allt mer förfinad när det kommer till syn, känsel, hörsel, kognition, tal, motorik och kommunikationsförmåga. Icub kan bland annat sitta, krypa, resa sig, gå, dansa till musik, tala, förstå taktila och verbala instruktioner, uttrycka känslor, greppa föremål, använda verktyg, skjuta pilbåge och lösa komplexa 3D-labyrinter.

Skapar behov

De senaste åren har forskarna arbetat med att ge humanoiden en sorts självmedvetande. Robotrevolutionen är inte längre bara science fiction-fantasier. Och det är inte omöjligt att det kommer att bli Icub som går i bräschen för den sociala robotens storskaliga intåg i människovärlden. När vi besöker institutet står Giorgio Metta stolt bredvid den 104 centimeter långa och 22 kilo tunga humanoiden, eller "this little guy" som professorn själv kallar sin skapelse:

– Vi har en civilisation eftersom vi började bygga verktyg. Idag är vi beroende av datorer, mobiltelefoner, bilar och flygplan. En vacker dag kommer vi att vara beroende av robotar, som den här, säger Giorgio Metta.

Känner beröring

Han klappar humanoiden på magen för att demonstrera en av de senaste tekniska landvinningarna: robothuden. Den har inga direkta likheter med mänsklig hud, men funktionen är densamma. Genom mjuka, tryckta kretsar uppbyggda i trekanter kan Icub känna taktil beröring. Med hjälp av huden kan Icub även förnimma när den kommer nära ett hårt föremål och rygga undan.

Teamet har även utvecklat en artificiell fotsula som kommer att förbättra Icubs gång- och balanssinne radikalt. Sedan projektet startade har IIT:s Icub-avdelning tillverkat ett 30-tal humanoider som finns utstationerade på olika universitet i Europa, USA och Japan där forskare arbetar med att utveckla olika delar av roboten.

– Det är extremt svåra problem vi handskas med. Det är bra att vi kan dela dem inom en större grupp för att på så sätt få mer kunskap och komma fortare framåt, säger han.

Servicesektorn

Användningsområdena för humanoider som kan kommunicera och interagera med människor är oändliga. Hushållsrobotar för hemmabruk och humanoida assistenter i offentliga miljöer lär bli stort, förutspår Metta som även tror att humanoiderna kommer att bli användbara inom servicesektorn samt för enklare informationsuppdrag:

– På Wiens flygplats finns en informationsdisk som består av en dataskärm som visar en extremt realistisk animerad människa som man kan ställa frågor till. Tänk att istället ha en humanoid som slår följe med dig till rätt gate, säger han.

Sjuk- och äldrevården

Det finns en samhällssektor där de människolika robotarna redan har gjort entré. I Japan används humanoider inom sjuk- och äldrevården. Detta för att på sikt kunna hantera de demografiska utmaningar som nationen står inför. Men frågan är laddad. Kritiker menar att det är både cyniskt och förnedrande. Sherry Turkle – professor i sociala studier kring vetenskap och teknologi vid Massachusetts Institute of Technology – menar att sociala robotar kan förändra våra attityder till mänskligt liv samt leda till en sorts emotionell och relationell devalvering.

– Genom att använda humanoider för vissa repetitiva uppgifter inom vården kan man frigöra personal till högkvalitativ interaktion med de äldre. Det är ingen som menar att robotarna helt ska ersätta människor, säger Giorgio Metta.

Risker?

Ledande forskare med Stephen Hawking i spetsen har varnat för farorna med artificiell intelligens och allt smartare humanoider. Hur ser Giorgio Metta på riskerna? Finns det någon verklighetsförankring i det populära science fiction-scenariot med intelligenta robotar som tar över världen och utrotar mänskligheten? Giorgio Metta är väl insatt i begreppet teknologisk singularitet. Det är en teoretisk framtida tidpunkt då maskiner, tack vare artificiell intelligens, lyckas förbättra sin egen design med exponentiell hastighet, något som skulle kunna leda till att de börjar agera självständigt bortom mänsklig kontroll. Trots det har Giorgio Metta inga moraliska betänkligheter inför att skapa en robot som i vissa avseenden är intelligentare än människan.

– Det hade varit väldigt användbart när det kommer till att lösa extremt komplexa problem. Antingen ser man framtiden som dystopisk eller utopisk. Jag föredrar det senare, säger Giorgio Metta. 

Text: Johan Joelsson