Hon håller ordning på kväve och fosfor

Det börjar med en rundvandring på gården bland kor eller odlade fält. Lantbrukaren berättar om sin verksamhet för rådgivaren, kanske diskuterar man produktionsfrågor för att också komma in på miljöfrågor.

– Rådgivningen är ett sätt att ge lantbrukarna mer kunskap om miljöpåverkan så att de kan göra saker på frivillig väg. Det är ett alternativ till en skärpt lagstiftning, som skulle kunna bli väldigt detaljerad och svår att anpassa till verkligheten, säger Stina Olofsson, som är projektledare för Greppa Näringen sedan starten 2001.

Hon är agronom och arbetade som växtnäringsexpert på Jordbruksverket när tankarna om återkommande miljörådgivning dök upp.

Utfodring och gödsling

– I projektet arbetar hela branschen tillsammans med miljöfrågan. Det är ett stort projekt som många vill vara med i. Jag tror att det är därför vi har kunnat vara kvar så länge.

Hon tycker att det är roligt att jobba med helheten för gårdarna, från utfodring av djuren till gödsling och växtodling. Projektet sträcker sig från kontakter med forskare till tillämpningen på gårdarna, så att man bidrar till att ny kunskap kommer till användning.

– Jag gillar att arbeta i gränslandetmellan policy, forskningsdata och praktisk tillämpning. Jag har alltid jobbat med ganska tillämpad växtodling, och har också ett eget lantbruk vid sidan av. Det är kul att kunna omsätta kunskapen på fritiden.

Effektivare produktion

En utmaning i projektet är att hålla igång entusiasmen och komma med nytt material till rådgivarna och lantbrukarna.

– Vi måste även sätta kronor och ören på de åtgärder man kommer fram till. Det finns många miljöengagerade lantbrukare, men det är ju också ett företag de driver.

Vid första besöket på gården görs till exempel en så kallad växtbalansberäkning där man tittar på hur mycket näring som tillförs och lämnar gården. Tanken är att man ska kunna få en effektivare produktion med mindre överskott och förluster till omgivningen. Och därmed också en bättre ekonomi.

– Vi har tittat på vilka frågor som kan vara mest aktuella för olika typer av gårdar, som växtodling, mjölkgårdar och grisgårdar. Lantbrukaren ska kunna få en helhetsbild av gårdens miljöpåverkan och hitta åtgärder som är bra både för gården och för miljön.

Satellitbilder

Inom projektet gör man också mätningar i fält på olika sätt. Man mäter på kväveupptag i höstvete med handburna sensorer för att avgöra om man behöver gödsla med kväve en sista gång inför sommaren eller inte. De medverkar även i ett samarbetsprojekt som tar fram vegetationskartor från satellitbilder över odlade fält. På dem kan man se var grödan växer bra eller dåligt.

– Vi ser till att kartorna finns tillgängliga och med den informationen kan lantbrukaren programmera gödselspridaren så att den bara gödslar där det behövs.

Stina Olofsson berättar om det systematiska arbetssättet som är en anledning till projektets framgångar. De arbetar både med rådgivning och uppföljning av hur det gått och vilka åtgärder man genomfört.

Våtmark

– De flesta är nöjda med rådgivningen de har fått och har oftast ändrat utfodringen av sina djur inom några månader. Andra åtgärder, som att anlägga en våtmark, tar såklart längre tid. Vi har också sett att mängderna av kväve och fosfor har minskat i de vattendrag som rinner genom lantbruk. Och att det finns ett samband mellan mycket rådgivning och minskat näringsläckage.