Klorerade lösningsmedel från en gammal nedlagd kemtvätt var på väg att förgifta dricksvattnet för de boende i Kristianstad. Nu saneras hela området och vattenreservoaren kan räddas. Geologen Hanna Lindvall har en nyckelroll i det arbetet.
Publicerad:
Uppdaterad:
Spåren från gamla synder ligger i öppen dager. Ett område stort som en halv fotbollsplan håller på att saneras från föroreningar.
Under nästan hela 1900-talet släppte en kemtvätt ut orenade kemikalier direkt i naturen. Lakvattnet sipprade ut i närliggande Helge å, som slingrar sig igenom det naturskyddade område som idag kallas för Vattenriket.
Giftet rör sig ner
På den tomt där kemtvätten låg fram till sent 1900-tal hade höga halter av klorerade lösningsmedel uppmätts. Kommunen bestämde sig för att föroreningarna måste bort, vilket blev möjligt med ekonomiskt stöd från Naturvårdsverket.
– Den främsta anledningen är att en vattenreservoar för dricksvatten ligger hundra meter rakt under den rivna kemtvätten. Om inget gjordes skulle de giftiga ämnena förr eller senare hamna i Kristianstadbornas dricksvatten, säger miljögeologen Hanna Lindvall på konsultföretaget Tyréns, som håller i trådarna för provtagningarna.
Kemtvätten släppte ut perkloretylen, vars nedbrytningsprodukter är tyngre än vatten och sjunker ner i markprofilen. På sina håll har de gått ner djupare än trettio meter under markytan.
– Där har det varit möjligt att gräva upp all jord och lämna på deponi för miljöfarligt avfall. I det schakt vi står i nu är djupet runt fem meter. Förhoppningsvis ska analyserna visa att halterna är tillräckligt låga för att inte behöva gå djupare. På andra platser har det räckt att gräva två till tre meter.
Analys på labb
Hanna Lindvall sätter på sig skyddsutrustningen och klättrar vigt ner för stegen. För att slippa andas in de flyktiga kemikalierna har hon på sig en skyddsmask, som täcker hela ansiktet. Ett kolfilter renar den luften som hon ska andas in.
– Det känns förhållande tryggt eftersom vi vet vilka ämnena är, och vi gör noggranna kontroller av luften på och runt området också Ibland är det nästan värre när man gör en första undersökning av förorenad mark. Då kan oväntade ämnen dyka upp som man inte vet någonting om och det kan vara svårt att skydda sig emot.
Nere i schaktet tar hon nya markprover som analyseras på plats med ett mätinstrument. Det ger en preliminär indikation på halterna. För att vara på säkra sidan ska proverna skickas till labb för analys.
– När de resultaten kommer får vi svar på om vi måste gräva djupare eller om detta är tillräckligt.
Det kommer att påverka arbetet för alla inblandade, vilket inte minst gäller för entreprenörerna som håller i spakarna för grävskopan och hjullastaren.
Ny teknik testas
Just den här dagen är det byggmöte med representanter från bland annat kommunen och entreprenören. En erfaren geotekniker med eget konsultföretag bidrar med sin kompetens för att driva arbetet framåt.
– Vi har en avstämning varje vecka, där vi diskuterar praktiska problem som dyker upp. Glädjande ligger vi lite före tidsplanen med slutdatum i oktober.
Men då återstår ett viktigt jobb som håller på att handlas upp nu. På den mark där gifterna har trängt ner mellan tjugo och trettio meter skulle det bli övermäktigt att ta bort jorden.
Istället ska en ny teknik, som tidigare bara har tillämpats några gånger i Sverige testas. Den bygger på att jorden hettas upp med elektricitet. De klorerade ämnena förgasas och fångas upp vid markytan.
Marken här är lite besvärlig och består omväxlande av lera, torv och sand. I sanden rör sig gifterna snabbare ner i markprofilen, medan de bromsas i leran.
Fyller med morän
Hur vet man att gifterna går så djupt?
– Bland det första vi gjorde var att ta borrprover över hela området. Det gav en bra bild av hur kemikalierna hade spridit sig.
Kan de röra sig i sidled?
– Delvis har vi sett det. Det sträcker sig en plym av låga halter av föroreningar in på den bebyggda granntomten. Men vi gör bedömningen att den marken inte behöver saneras, säger geotekniker Erik Palmquist.
Inget verkar lämnas till slumpen i det här projektet. För att hålla borta grundvattnet i schakten har man satt dit spont, väggar av stål, som gör det möjligt att gräva och göra provtagningar.
En svag odör gör sig påmind över schaktet. De klorerade ämnena sticker lite i näsan.
– För att undvika att de flyktiga ämnena dunstar och utgör en hälsorisk för människor täcker vi över gropen med presenningar på natten, säger Hanna Lindvall.
Vad händer med schaktet när saneringen är klar?
– Då fyller vi upp med siktad morän, garanterad fri från föroreningar.