Efter jobbet: Anna-Carin stickar året om

Trästickorna möts och garnet glider mjukt över fingrarna. Aviga och räta maskor i blått stickas ihop och fram växer höstens nya kofta.

– Jag har stickat sedan jag var sex-sju år. Jag minns inte om det var mormor, mamma eller farmor som lärde mig då. För tio år sedan började jag sticka mer på riktigt, säger hortonomen Anna-Carin Almqvist.

Intresset växte fram under studietiden på folkhögskolan där de var flera som stickade. Nu stickar hon varje dag och har oftast flera projekt på gång samtidigt, till exempel något större som en tröja och en "transportstickning" som är lättare att ta med sig.

– Jag stickar överallt: på tåget, på flyget, på fjället, på stranden... Jag stickar året om. Ofta gör jag något annat samtidigt, till exempel tittar på film.

Några meter garn

Anna-Carin Almqvist har alltid varit intresserad av flera typer av slöjd, men har alltid återkommit till stickningen. Lockelsen ligger i att kunna sticka när hon vill och utan prestationskrav. Och så blir resultatet ett plagg som hon kan använda eller ge bort.

– Det är fascinerande att se vad det kan bli av några meter garn. Stickningen är kreativ och jag kan skapa kläder som ser ut som jag vill och som passar. Det finns en stor variation i vilket slags plagg jag stickar, vilket material jag väljer och hur jag genomför det.

Det går hela tiden att hitta svårare mönster och lära sig nya tekniker, till exempel att använda flera färger samtidigt, olika sätt att lägga upp och maska av, och olika typer av flätor. Här får hon användning av sin naturvetenskapliga bakgrund.

"Stickning är tillämpad matematik, till exempel för att räkna om mönster och hur mycket garn man behöver. Jag tycker också att det är intressant att titta på hur materialet är framtaget: om det är ull, hur det är behandlat och om det är växtfärgat eller syntetiskt färgat."

Stickjunta via Skype

Anna-Carin Almqvist har provat att själv färga garn några gånger och skulle vilja växtfärga mer. Men hon tycker att färgerna ofta blir svagare än hon skulle vilja ha dem.

Stickningen är också en avkoppling. En möjlighet att sitta själv och försjunka i ett projekt och koppla bort omvärlden för en stund. Eller att träffa vänner på stickjunta och småprata samtidigt. Eller kanske en stickjunta via Skype där man pratar stickning och stickar tillsammans trots att man är på olika ställen.

– Det finns också sociala nätverk som är specialiserade på stickning. Framför allt Ravelry, där man kan visa sina projekt, köpa mönster, titta på andras projekt och ställa frågor.

Oändlig variation

Inspirationen till nya projekt kommer ofta via sociala nätverk, eller via bekanta. Oftast köper hon också mönster och garn via webbhandel.

– Men det är såklart svårt att känna på materialet om man köper det via webben, så jag lyssnar ofta med någon annan först. Och jag passar på att handla i garnbutiker när tillfälle ges, och köper på mig garn till mer än ett projekt.

Hon har provat att hitta på mönster själv, vilket innebär mycket problemlösning. Vad händer med plagget om man gör på ett visst sätt? Hur blir det om jag väljer en annan lösning? Vad händer med stickfastheten om jag väljer ett annat garn?

Anna-Carin Almqvist tycker att variationen på vad man kan skapa med olika garn och färger är oändlig.

Tips till den som vill börja sticka

• Börja med ett mindre projekt. Det känns skönt att det kan bli klart.
• Hitta inspiration på till exempel Instagram och www.ravelry.com.
• Bestäm vad det är du ska sticka.
• Du behöver garn som passar till projektet och stickor av rätt grovlek.
• Ett enklare projekt som en halsduk klarar du sannolikt genom att kunna en stickteknik. För större projekt behöver du ett mönster.
• Ta hjälp av någon som kan för att lära dig lägga upp maskor och sticka. Eller titta på en tutorial på till exempel Youtube.