Varför snurrar jorden? Varför är planeterna runda? Varför är vatten vått? Hur ser en alien ut? Vad är svarta hål? Var finns Gud? Hur gammal är du? Och hur många barn har du?
De ville verkligen veta allt.
Redan i mitten på 70-talet, när jag vid sidan om mitt akademiska arbete började besöka skolor, fanns samma oro som i dag över ungdomars bristande intresse för naturvetenskap. Men är det sant? Nej, inte alls, lika lite då som nu. Däremot menar jag att vi är dåliga på att ta tillvara intresset när det finns, och därför tycks det svalna.
Jag får ibland höra att barn inte kan begripa galaxer, svarta hål och annat de frågar om, och att jag därför slösar bort min tid. Jag håller självklart inte med. De förstår på sitt sätt, och det duger alldeles utmärkt. Och just rymden passar dem perfekt, då den visar på det okända samtidigt som den är fantasieggande, precis det som barn gillar. För att inte tala om hur rymden kan förena oss alla, oberoende var vi kommer ifrån.
Vi måste ta deras frågor på allvar, för att därefter svara så enkelt som krävs, men absolut inte enklare. Vi vuxna får på intet sätt infantilisera dem, inte tro att de inte förstår. I stället: När de frågar, gör de det för att de vill veta, och därför ska svaret förstås även vara korrekt!
Samtidigt är det inte all fakta i sig som är det centrala, utan just att bevara intresset och nyfikenheten. Och om vi lyckas med det finns också en chans att de senare inte ska anamma de negativa attityder som florerar i samhället.
Bara det faktum att du kan betraktas som bildad utan att ha den minsta inblick i naturvetenskap säger det mesta. En så kallad bildad person kan till och med skryta över sin brist på dessa kunskaper. Tänk er tvärtom! Nej det går knappast; att jag inte skulle känna till Mozart och Rembrandt.
"Så voffer gör de på detta viset; varför söker så få ungdomar till högre utbildning inom dessa områden? Varför tycker så många att det är svårt, tråkigt och att man måste vara ett geni för att klara dessa studier?2"
Ja varför, och det samtidigt som de önskar att deras framtida arbete ska bidra till en positiv samhällsutveckling. Det tycks onekligen som om vi vuxna inte fått fram budskapet; att naturvetenskap och teknik kan göra just det, bidra till en sådan utveckling.
För mig är därför den yngre generationen viktigast i mitt arbete, även om jag numera även vänder mig till vuxna. Hoppas de i sin tur stimulerar barn och barnbarn, precis som jag själv med mitt barnbarn, en tvååring som energiskt arbetar med att upptäcka världen. För självklart har farmor redan visat honom stjärnhimlen.
Marie Rådbo, astronom