Det är 34 år sedan Montrealprotokollet undertecknades för att stoppa uttunningen av ozonskiktet. Det är en av historiens mest framgångsrika internationella överenskommelser. Framgången ligger framförallt i det goda samarbetet mellan forskare, politiker och industri förklarar Monica Mårtensson, meteorolog och forskare på Uppsala universitet.
Publicerad:
Uppdaterad:
På 70-talet kom forskarrapporter om att ozonlagret som skyddar mot skadlig strålning kunde var hotat. Orsaken var utsläpp av ozonnedbrytande gaser. Svaret blev den internationella överenskommelsen kallad Montrealprotokollet som bidragit till att kraftigt minska de skadliga utsläppen. Sedan 1994 firas Internationella dagen för bevarandet av ozonskiktet den 16 september varje år, efter ett beslut av FNs generalförsamling.
– Det är viktigt att fira denna dag för att uppmärksamma den framgångsrika forskning som ledde fram till Montrealprotokollet och för att mätningen av de ozonnedbrytande ämnena och ozonskiktets tjocklek i atmosfären ska fortsätta, menar Monica Mårtensson.
Varför blev överenskommelsen om bevarandet av ozonskiktet så framgångsrik?
– Forskare anade vad som var på väg att ske med ozonskiktet i ett relativt tidigt skede tack vare att ha genomfört labbexperiment och modellberäkningar, samt mätningar som senare kunde bekräfta sambanden. En av de ledande forskarna inom området var Paul Crutzen från Stockholms universitet som sedan fick delat Nobelpris för sitt arbete. Att även politiker förstod allvaret och att industrin bidrog med att ta fram nya produkter utan ozonnedbrytande ämnen bidrog till framgången.
Vad kan man lära av Montrealprotokollet?
– Att det är viktigt att ta politiska beslut som får globalt genomslag. Dessutom är det viktigt att forskningen får med industrin som ofta är pigga på att ta fram nya produkter så länge de får tydliga riktlinjer.
Varför är ozonskiktet viktigt att bevara?
– Ozonskiktet skyddar människor, djur och natur mot den skadliga UV-B strålningen från solen. Med ett förtunnat ozonskikt ökar bland annat risken för cancer, starr och försämrat immunförsvar.
Är faran för ozonskiktet över nu?
– Idag är värdena bättre jämfört med början av 90-talet då det var som värst. Men det är fortfarande inte tillräckligt bra. De ozonnedbrytande ämnena kan ha en uppehållstid på 100 år i atmosfären innan de förvinner. Över Antarktis är ozonhålet som störst just nu.
Varför är Antarktis mest drabbat?
– Stratosfären är ett avstängt område under vinter och vår på södra halvklotet, det sker ingen tillförsel av ozonrik luft som produceras vid ekvatorn. Dessutom bidrar det kalla klimatet till att så kallade pärlemormoln bildas. På molnen som bland annat innehåller svavelsyra sker kemiska reaktioner som bidrar till frigörande av klor och brom när solen återkommer på våren, som i sin tur bryter ner ozon. En kloratom kan bryta ner hundratusen ozonmolekyler. Kombinationen av kemisk och dynamisk meteorologi och mänskliga utsläpp gör situationen värst på Antarktis.
Monica Mårtensson, meteorolog, forskare och universitetsadjunkt vid Institutionen för geovetenskaper, programmet Luft-, vatten- och landskapslära, på Uppsala universitet.
Johanna Rösth
projektledare webb