Olivia C 2017-08-27

Det är ju inte direkt så att djurvårdare kommer att få söva hur som helst. Dels måste de ha arbetslivserfarenhet på minst 2 år och dessutom gått den kursen på 80 timmar (både teori och praktik). Förutom det ska den ordinerade veterinären avgöra om djurvårdaren är lämplig för uppgiften. Det är tre steg som ska se till att säkerheten ändå hålls på en acceptabel nivå. Det finns förutom det jag nämnt ovanstående ytterligare faktorer som spelar in för att öka säkerheten, t.ex. ska legitimerad personal finnas i närheten. Jag har varit med om den personalbrist Jordbruksverket påpekar, jag har sett kliniker stängas ner, jag har sett kliniker ge upp försök om att få sommarvikarier. Jag har sett hur djursjukvården successivt blivit mer och mer ohållbar. Vad man kommit fram till i dagsläget är att man behöver akuta kortsiktiga åtgärder för att kunna stanna denna nedgång, för att sedan arbeta fram en plan för hur man långsiktigt ska förstärka djursjukvården. Dessa beslut som fattas äventyrar inte som många påstår djursjukskötarnas yrke. Det är ett beslut om en 6 års period, under dessa 6 år ska en plan skapats för hur man långsiktigt ska kunna rädda upp situationen. Under dessa 6 år förväntas alltså situationen vara stabiliserad, dvs man förväntas ha tillräckligt med legitimerad personal. Djurvårdarens undantag (de som gäller i 6 år) kommer då att utgå och bemanningen av behörig personal (legitimerade djursjukskötare) kommer att vara tillräcklig. Börjar dock djursjukskötare att ge upp och byta yrken eller annat pågrund av detta beslut kommer djurvårdarens undantag med stor sannolikhet att förlängas. Vad som därför behövs är idéer och engagemang för hur man långsiktigt och under denna 6 års period ska kunna ta fram tillräckligt med legitimerad personal.