Mats 2018-05-18

Så här långt i år har jag i snitt jobbat 50 timmar i veckan (som mest närmare 60). Eftersom jag, för att få ihop det med hemmet (är ensamstående med barn), också har förtroendearbetstid blir det en riktig förlustaffär. Kommer dock att försöka arbeta mindre under sommaren så att jag förhoppningsvis kan snitta på en heltid. Arbetsgivaren uppmuntrar till förtroendearbetstid, men vi ska bara tidsredovisa för en heltid, oavsett hur mycket vi arbetar, vilket ger en ganska missvisande bild såväl utifrån arbetsmiljöhänseende som hur mycket tid vi lägger på olika projekt. De som arbetar förtroendearbetstid har möjlighet att arbeta mer på distans, medan de som inte har förtroendearbetstid måste vara på kontoret så länge det inta handlar om beordrad övertid. Hade jag haft möjlighet till reglerad arbetstid OCH distansarbete ett par dagar i veckan hade jag aldrig valt förtroendearbetstid. Tänker även på att den tid jag "arbetar över" med förtroendearbetstid, är tid som arbetsgivaren annars hade behövt betala ganska mycket extra för att få utförd då det rör sig om kvällar och helger. Tycker att en statlig verksamhet borde har en bättre policy än så, och vara flexibla till var och hur medarbetarna arbetar oavsett om man har förtroendearbetstid eller inte. Tror det blir en plusaffär för alla, då mer flexibilitet också innebär att många arbetsuppgifter kan genomföras snabbare - t.ex. att kunna ge input på en rapport en kväll för att andra ska kunna ta vid morgonen efter (men då borde det också förutsätta att arbetsgivaren ser till att arbetstagaren kan "ta igen" den kvällen). Så svaret på frågan om vad jag gör för att klara jobbet på den tid jag får lön för är att jag inte klarar jobbet på den tiden, och att det inte är så mycket jag kan göra åt det såvida jag inte överger förtroendearbetstiden. Men då måste jag går ner i tid eftersom jag inte har möjlighet att befinna mig på kontoret heltid. Så jag får ta det onda med det goda, men känner att arbetsgivaren tjänar mer på upplägget än vad jag gör.