Diskrimineringslagen
Diskrimineringslagen ska motverka diskriminering och är till för att skydda enskilda arbetstagare och arbetssökande. Dit räknas också inhyrd personal och praktikanter. Om en arbetsgivare diskriminerar direkt eller indirekt kan denna bli skadeståndsskyldig.
Enligt lagen finns det sju diskrimineringsgrunder:
- kön
- könsöverskridande identitet eller uttryck
- etnisk tillhörighet
- religion eller annan trosuppfattning
- funktionshinder
- sexuell läggning
- ålder
Arbetstidslagen, ATL
Arbetstidslagen reglerar arbetstiden per dygn, per vecka och per år. Den tar även upp rätten till raster och pauser och vad som gäller för nattvila, jour och beredskapstid.
Enligt arbetstidslagen får du arbeta max fem timmar i följd, därefter har du rätt till rast. Rasten bör vara inlagd i ditt schema. Hur lång rasten ska vara regleras inte, men enligt arbetsmiljöverkets riktlinjer ska den vara minst 30 minuter. Rast är obetalt, därför står du heller inte till din arbetsgivares förfogande.
Utöver rasterna har du även rätt till kortare pauser på betald arbetstid. Under pausen har du inte automatiskt rätt att lämna arbetsplatsen. Längden på och omfattningen av pauserna är inte reglerat i lagen mer än skyldigheten för arbetsgivaren att organisera arbetet, så att arbetstagaren kan ta de pauser som behövs utöver rasterna.
Enligt lagen:
- § 5 får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 40 timmars i veckan.
- § 13 ska arbetstagare ha minst 11 timmars sammanhängande ledighet om en period av 24 timmar (dygnsvila). Dock får avvikelser göras tillfälligtvis.
- § 14 ska arbetstagare ha minst 36 timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar (veckovila). Det ska så lång som möjligt förläggas till veckoslutet.
KOmmunallagen
Enligt kommunallagen har personalrepresentanter rätt att närvara i den politiska nämnd som leder verksamheten i kommunen eller landstinget. De lokala fackliga organisationerna utser max tre personalföreträdare tillsammans. Dessa får rätt att närvara i den egna nämnden i alla ärenden som berör förhållandet mellan arbetsgivare och anställda.
Lagen om styrelserepresentation för de privatanställda
Lagen om styrelserepresentation för de privatanställda ger anställda i aktiebolag, banker, hypoteksinstitut, försäkringsbolag och ekonomiska föreningar med minst 25 anställda rätten till två ordinarie representanter och två suppleanter i företagets bolagsstyrelse.
För företag med fler än 1000 anställda och med verksamhet i olika branscher har man rätt till tre ordinarie ledamöter och tre suppleanter.
Arbetstagarrepresentanterna utses av de lokala arbetstagarorganisationerna, har samma rättigheter, skyldigheter och ansvar som övriga styrelseledamöter och ska representera alla anställda, oavsett vilket förbund de tillhör.
Inom staten utses företrädare för de anställda enligt Personalföreträdarförordningen
Inom staten utses företrädare för de anställda enligt Personalföreträdarförordningen.
Behörigheten varierar lite beroende på vilken typ av styrelse myndigheten har. I de flesta fall har man närvarorätt och yttranderätt. I affärsverkens styrelser är personalföreträdaren ledamot av styrelsen.
De lokala fackliga organisationerna utser representanter till myndighetsstyrelser, medan personalföreträdarna i affärsverkens styrelser utses av regeringen.
Andra lagar att känna till:
- Föräldraledighetslagen
- Semesterlagen
- Studieledighetslagen
- Lagen om rätt till ledighet av trängande familjeskäl
- Lagen om offentlig anställning (LOA)